måndag 6 februari 2012

Ain’t no sunshine when she’s gone

Usch igår var det verkligen ingen bra dag. Blev så upprörd när jag pratade med Léons farmor igår, tycker att det är så jobbigt att hon tror att hon bestämmer saker kring Léon och att hon lägger sig i så mycket som hon inte har att göra med. Som att Léon t.ex. kallar Lenny för pappa, visst jag förstår väll att P tar illa vid sig och kanske känner sig hotad och att hon då måste försvara honom. 

Men jag menar att Léon själv började kalla Lenny pappa när han var två, det kom naturligt bara. När jag och P bodde tillsammans, ja bodde, det var bara massa bråk och inga känslor, pratade knappt med varann. Så jag var mer eller mindre ensamstående förälder för han var bara ute hela tiden och brydde sig inte om något förutom att ha kul och leva livet. Så när jag träffade Lenny och vi började umgås alla tre, dvs jag Lenny & Léon uppfattade han antagligen Lenny som en fadersgestalt och det förstår jag. Det jag stör mig så på är att hon vägrar inse det, hon vet precis hur illa allt varit, vilka jävla bråk vi haft och hur P betett sig emot både mig och Léon. Helt otroligt att hon försvarar honom. 

Jag och P har ingen som helst kontakt, allt vi har ''gemensamt'' får jag ta genom hans mamma, helt otroligt när man är vuxen och beter sig så, i min värld är det obegripligt. Helst skulle jag slippa dem, men nu är man ju inte så lyckligt lottad att man har ensam vårdnad. Var massa skit som drogs upp och när vi lagt på var jag så arg att jag ville slå sönder något, tur att man har självbehärskning.  

Idag ringde hon i alla fall och bad om ursäkt, jag accepterar den och sa till henne att hon faktiskt får sluta hålla på att tjata på Léon att han inte får säga pappa till Lenny, för han blir faktiskt ledsen och förstår inte varför han inte får säga det. Tycker att hon ska vara glad över att Léon har så många omkring honom som bryr sig och älskar honom ovillkorligt. Hoppas att hon förstod allt vi pratade igenom idag och att det kommer bli bättre i framtiden, får helt enkelt stryka ett sträck över denna händelse. Men jag glömmer inte.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar